Gunnars seglarskola -08

Den här sidan har legat uppe i några år och var från början mest tänkt som ett bildgalleri för oss som gick kursen tillsammans – som ett minne av en underbar vecka. Men jag har genom åren sett att det blir många besökare på just denna sida, så för er som är nyfikna på Gunnars seglarskola kommer här mina erfarenheter av nybörjarkursen.

Varken jag eller min fru hade någon erfarenhet av segling (riktigt landkrabbor alltså). Anledningen till att vi gick kursen var att våra två små flickor hade blivit tillräckligt stora för att passas dagitid en vecka och vi ville göra något kul ihop. Då vi har sommarstuga i trakten passade det bra med Gunnars. Vi kunde komma hem till ungarna om kvällen under veckan och ta barnfritt över helgen då vi fick segla vart vi ville. Efter helgutflykten var min fru och jag överens om att vi borde ha tillbringat hela veckan på båten och struntat i ungarna ;)

Det är en intensiv vecka som börjar med grunder på måndag och slutar med att alla elever får ge sig iväg själva från fredag eftermiddag till söndag förmiddag. Kunde vi verkligen segla själva på så kort tid undrar ni kanske? Svaret blir nog “det beror på”. Själv kände jag mig trygg i att föra fram en båt, både praktiskt och teoretiskt, i dagsljus och i friskare vind än jag skull trott innan kursen. Skulle gissa att det tar många års segling innan man har den erfarenhet som krävs för alla situationer, men som en start kan man nog inte komma längre på så kort tid.

Som exempel kan nämnas när vår 4-mannabesättning under vår “ensamsegling” över helgen lade till vid en brygga med endast en ledig plats. Kvällsbrisen rullande ut från land vilket gav oss motvind in mot bryggplatsen längst in i viken vid Slussen på Orust. Vi gjorde ett svep förbi bryggan och ropade till dem som låg där att vi tänkte lägga till i den knappt båtsbreda luckan. Att vår båt var tydligt märkt “Gunnars Seglarskola” gav upphov till viss aktivitet, vilket övergick i frenetisk aktivitet när vi ropade att vi dessutom inte hade någon motor och tänkte lägga till för segel. Då vi hade övat på detta massor, både vid brygga och i olika vindriktningar ute på öppet vatten hela veckan gick det förstås hur bra som helst. Imponerade av tilläggningen undrade folket på grannbåtarna om vi var instruktörer vid skolan och blev något häpna när det fick veta att vi var elever på utflykt efter mindre än en veckas kurs. För att citera Gunnars son, Björn Axel “Böna” Johansson, som nu driver skolan, “Ni kan mer efter en vecka än de flesta semesterseglare där ute”.

De viktigaste seglingsmomenten fick vi öva om och om igen hela veckan, UTAN MOTOR! Lägga ut och lägga till vid både brygga och naturhamn, kryssa, slå, gippa (se upp för bommen!), osv. Då flera av instruktörerna är kappseglare låg även mycket fokus på att seglingen skulle vara effektiv, dvs. att alltid få båten att gå så fort som möjligt. Så det blev mycket trimmande och ständig bevakning av våra tell-tails (små linor som visar hur vinden rör sig över seglet). Enligt lärarna var detta fokus ett medvetet val de gjort om kursupplägget. Tanken var att man skall få känna hur det känns att segla på gränsen till vad båten klarar av. Dels för att finslipa tekniken och lära sig hantera båten då den beter sig som mest extremt, dels för att man då kan känna sig helt trygg om man backar från gränsen och bara slöseglar (vilket lärarna tyckte vi med gott samvete kunde göra efter kursen, bara vi lovade att göra fartövningar ibland ;)

Tyvärr har det inte blivit någon båt ännu då barn nummer tre gjort entré, men någon gång skall vi ut på böljan blå, det är vi överens om min fru och jag. Kan hända att det blir en uppfriskarvecka på Gunnars innan vi ger oss ut igen. Både för att det kan vara smart att friska upp kunskaperna och även för att det blir en riktigt rolig semestervecka. Jag skulle med andra ord lätt göra om det. Blir  sugen bara av att skriva om det.

Till er som bestämmer er för att gå kursen. Ser ni en svartmuskig gubbe som vinkar från fastlandsstranden mitt emot Oxholmen, när ni graciöst glider förbi, så är det nog jag. Och jag avundas er lika mycket som jag gläds med er (särskilt om ni förs fram av Carmencita).